Börjar jobba i EU-parlamentet

Häromdagen fick jag detta automatgenererade mail, som kan vara det mest spännande sådana jag har fått. Jag ska alltså flytta ner till Bryssel och jobba i Max Anderssons kansli. Där kommer jag att ha särskilt ansvar för att hjälpa till i arbetet i det rättsliga utskottet och en av de stora frågorna för våren är reformeringen av upphovsrätten. Det kommer också bli arbete inom digitalisering, IT-och integritetspolitik och robotisering. Så nu får jag jobba med sådant jag sedan länge tycker är viktigt och intressant och samtidigt med miljön i första rummet.  Jag upplever det som en allt viktigare övergripande aspekt för alla andra beslut och det känns skönt att nu få fokusera på det också utanför min personliga sfär.

Hela processen har gått väldigt fort och nu är det inte långt kvar tills jag ska börja. Lite omtumlande och en hel del praktiskt (och en hel del byråkratiskt) att fixa men bitarna verkar falla på plats.

Vill du söka jobb på Riksantikvarieämbetet, enheten för digital förmedling, där jag jobbade förut? Du hamnar i ett mycket trevligt team och får en bra chef. Här är utlysningen för den tjänsten.

Skrattabbortjärn i Skuleskogens nationalpark.

Många bilder blev det 2017

Jag laddar ju ofta upp bilder och filmer till Wikimedia Commons. Under 2017 blev det så många att Wikimedia Sverige ville använda mig som ett exempel på hur man kan bidra till Wikimediarörelsen. Och då har jag fortfarande en stor backlog från fotosafarin i Kiruna.

https://twitter.com/Jan_Ainali/status/904464304803545088

Hur som helst blev det 1 192 uppladdade filer: 1152 bilder, 32 filmer, 4 ljudfiler och 4 dokument (pdf och djvu) (se alla mina uppladdade filer här). Jag gillar bilden som de knåpade ihop för att beskriva det:

 

Min egen favoritbild från året är den översta bilden som togs under sömnstudien jag deltog i. Visst blev det kanske några grafiskt mer slående bilder på Andra chansen, men just minnena från den veckan med camping, fantastiskt väder och bad, tillsammans med att det är en bild på en otillgänglig sjö som tidigare saknade illustration på Wikipedia gör det till en av mina favoriter.

Tionde mest retweetade

Jag såg en intressant tanke i en sluten grupp på Facebook i mellandagarna så jag skrev om den lite och twittrade den så att fler skulle få tänka till lite.

https://twitter.com/Jan_Ainali/status/947167998590291968

Det tog en väldig fart och notiserna duggade tätt och nu visade det sig att det var den tionde mest retweetade tweeten på svenska vecka 52.

Jag precis utanför Tunis airport.

Ett år av nya saker med #onenewthing

Den här tiden förra året hade jag precis gett ett nyårslöfte, att göra/testa/pröva något nytt varje dag i ett helt år. Nu är 2017 slut, det gick vägen och jag tänkte försöka sammanfatta lite av mina erfarenheter och göra några listor vilket har varit väldigt efterfrågat. Redan i mars gjorde jag en första reflektion, och det är inte mycket som har förändrats sedan dess. I butikerna kommer det ut massvis med nya varor hela tiden. Samtidigt har jag varit dålig på att företa mig nya saker. De nya aktiviteter jag har gjort eller platser jag har besökt har mestadels varit sådana som jag ändå skulle ha gjort/besökt även om inte nyårslöftet avlagts. Kanske gjorde mitt självpåtagna redovisningssätt att jag ville att det skulle vara stora saker och inte bara mindre nya saker, som att ta en ny väg till jobbet på morgonen, att jag mer har siktat på sådant som är lätt fotograferat och nedtecknat.

Likväl tycker jag att det har varit ett år fullt av erfarenheter och upplevelser. Det är framförallt många smaker jag aldrig skulle ha prövat annars som jag nu antingen kommer att fortsätta äta eller med ett bättre skäl passera  i butiken. Jag kommer i fortsättningen att vara villigare att pröva nyheter i butiken snarare än att plocka på mig min favoritfrukost dag ut och dag in.

Något som detta inte har gjort i så stor utsträckning som jag hade hoppats var att ge mig associationsidéer. Det vill säga att jag genom att pröva något nytt utsätter min hjärna för nya tankebanor vilket hjälper mig på andra håll. Jag misstänker att det främst beror på att jag inte har aktiverat mig i tillräckligt stor utsträckning utan det sinne som främst har fått stimulans är smaksinnet.

Med det sagt, till det som alla väntat på: lista med allt som har fått femmor i betyg.

Det bästa jag åt och såg (5/5)

I kronologisk ordning (med länk till orginalpost och bild).

Dag Godsak
5 Ramlösa Fläder Lime
118 Örtkarameller
122 Choklad med nougat
134 Vegansk vit choklad
148 Nougat med crisp
151 Bar med kanelbullesmak
184 Vegansk mjukglass
195 Godis med vanilj- och jordgubbsmak
197 Chips med chili- och gräddfilssmak
201 Juice med hallon och granatäpple
212 Macka
216 Smoothie
217 Wrap OCH smoothie
222 Glass med jordnötssmör och kakor
271 Bladerunner 2049
338 Rabarberdryck
361 Choklad med apelsin OCH choklad med mint
363 Vitnougatcrisp
365 Mandelgodis

Det sämsta jag åt och såg (0/5)

I kronologisk ordning (med länk till orginalpost och bild).

Dag Ogod sak
18 Raw kakaobar
33 Grönkålschips med kakao
40 Alkoholfri veteöl
205 Mango inlagd i senap och vinäger

Slutord

Vad ska man säga, det visar sig att jag gillar godis :) Och lite mer upplyftande, att det finns en massa gott veganskt godis. Vill du se alla mina inlägg är det nog enklast att kolla hashtaggarna på Facebook eller Twitter.

Sova när det är ljust?

Det är en fråga som forskarna på Stressforskningsinstitutet ställer sig. För att ta reda på det efterlyste de frivilliga att delta i en campingstudie en bit norrut i landet precis efter midsommar. Eftersom att jag ändå hade tänkt att campa under samma tidperiod så anmälde jag mig och hade turen att få en plats.

Studien kallas ”Cirkadian fas vid korta sommarnätter” och först togs bakterieprover och man noterade sina sömnvanor under en vecka i sin normala miljö. Därefter åkte vi in till sömnlabbet i Stockholm där ett helt dygn i mörker väntade samtidigt som det gjordes melatoninmätningar varje timme. Lite jobbigt tyckte jag att det var utan någon längre sammanhängande sömn.

Men sedan blev det bättre. Vi åkte norrut och slog läger precis söder om Skuleskogens nationalpark. Där tältade vi en vecka och hade riktigt tur med vädret.

En vecka med sol, bad, vandringar och otroligt ljusa nätter var riktigt härligt och att det gjordes provtagningar och att formulär skulle fyllas i var ett mycket litet slit för mödan. Efter en hel vecka utan regn, och knappt några mygg heller, bar det av söderut igen för ytterligare ett dygn i sömnlabbet. Detta var det sista av datainsamlingen och nu är det bara att vänta på att analyser görs och artiklar publiceras.

Om någon ser liknande studier framöver får ni gärna tipsa mig om det, det här gör jag gärna om.

Ännu en förlängning på Riksantikvarieämbetet

Ett halvår går nästan lika fort som två månader. Men det öppnades ytterligare en chans och nu fortsätter jag ett år till. Enheten har bytt namn till Digital förmedling men arbetsuppgifterna är i princip desamma. En rolig sak att ta tag i, efter augustisemestern som bär av till Wikimania, är höstens Wiki Loves Monuments som kommer att ha ett par spännande nyheter från Riksantikvarieämbetets sida.

En dryg sjättedel av det nya

Nu är vi lite drygt en sjättedel in på året och genom #onenewthing har jag gjort en del nya saker men framförallt så har jag ätit en massa som jag aldrig hade prövat förut. Ibland har det varit mindre nyheter, som en läsk med ganska konventionell smaksättning fast av ett märke jag aldrig prövat förut, och ibland något helt nytt som jag aldrig ens hört talas om förut.

Mina planer var kanske lite ambitiösa när jag började projektet, för det kändes liksom lite för enkelt att #onenewthing skulle vara bara att äta något nytt en dag, så det flesta dagar när det har varit mat inblandat så har jag ätit inte bara en utan två eller tre nya saker. Nu när det har gått en bit är det några saker som har slagit mig.

För det första så har jag blivit mer medveten om hur mycket jag tidigare har konsumerat av rutin. Jag vet vad jag tycker om, varför ta en annan sort i affären liksom? Nu har jag vidgat vyerna och scannar av hyllorna på ett annat sätt vilket har gett mig insikt nummer två. Det råder ett enormt överflöd av produkter i våra butiker. Till exempel tror jag inte det kommer att vara något problem att köpa olika, tidigare oprövade, tesorter i min lokala Ica för att täcka min normala konsumtion resten av året. Att cykla till en specialbutik med te, som det tydligen ska finnas en riktigt bra av i Visby, är helt onödigt (för detta syfte). Och detta gäller många varugrupper, inte bara te. För det tredje märker jag mer hur mycket nya produkter som kommer i butikerna. Varje vecka tror jag att det har varit en handfull av grejerna som är nya för året, som inte fanns när projektet startade. Och då har jag ju ändå avgränsat mig själv till bara vegetariska varor, en person som äter allt möjligt borde rimligtvis nästan ha problem med att hinna med att pröva allt nytt som kommer ut i hyllorna.

Jag ska trots denna enkla möjlighet att äta mig genom året försöka att pröva mig igenom andra saker. Detta då jag redan har märkt att det är sådana saker som etsar sig fast i minnet mest och ger nya erfarenheter på ett helt annat sätt. Ännu har jag inte listat ut något bättre sätt än hashtaggen att samlat redovisa vad jag gör, jag fortsätter att undersöka det, men har ni tips så tas de tacksamt emot.


Här är jag på Melodifestivalen som ackrediterad press, något jag aldrig varit före 2017.

#onenewthing 2017

Jag brukar sällan ha nyårslöften, men i år tänkte jag köra på en nygammal idé: att göra/testa en ny sak/aktivitet varje dag under året. Den är nygammal på det sättet att jag under studenttiden gjorde samma sak, men inte som ett nyårslöfte den gången. Detta gör jag för att få mig ur vanliga banor och ge mig nya intryck. Min tes är att det ska öka min kreativitet och associationsförmåga, men eftersom att jag inte känner till några bra sätt att mäta dem på blir det ovetenskapligt genomfört. För att sätta lite press på mig själv gör jag det publikt och det går att följa på både Facebook och Twitter under hashtag #onenewthing (Facebook innehåller färre andra inlägg än Twitter). Jag kommer förmodligen att samla in dem i en tabell också, men jag återkommer när jag har ett automatiserat flöde för det som är snyggt.

 

Här jobbar jag nu – i geotaggat klotbildsformat

Som jag berättade förut så jobbar jag alltså på Riksantikvarieämbetet ett par dagar i veckan. Det har ju fått mig att mapillära åt ett visst håll ett tag. Och nu har Mapillary precis kommit med en ny inbäddningsfunktion, så här kommer ett test av den där ni samtidigt kan se var jag håller hus.