I våras såg jag att en känd Wikimedian, Asaf Bartov, hade översatt en dikt från hebreiska till engelska. Titeln “The Swedish tounge” gjorde mig nyfiken och jag blev inte besviken. Dikten var skriven av Nathan Alterman 1943 och var en hyllning till hur Sverige tog emot judiska flyktingar utan onödig byråkrati. Oerhört fin, men samtidigt skar den bjärt mot samtidens migrationsdebatt. Jag sökte, men fann inga svenska översättningar, och det kändes nästan som att det svenska folket hade missunnats denna skatt. Jag påbörjade en översättning och Asaf gav mig även tips om en äldre engelsk översättning som hjälp. Efter att jag hade en första version kopplade Asaf ihop mig med Galit Hasan-Rokem, professor och översättare av bland annat Tranströmer till hebreiska. Tillsammans lyckades vi åstadkomma en översättning som vi var nöjda med. Och nu har den för första gången blivit publicerad, i Upsala Nya Tidning (med en liten sidoartikel om hur den kom till). Eftersom att den ligger bakom en betalvägg där parallellpublicerar jag den här.

Det svenska språket

Få känner till det svenska språket
Vem talar det? Kanske ingen utom svenskarna.
För landet är litet och långt ifrån stråket,
nationen glömd mellan bergen och fjärdarna.

Och när Sverige sa: “Av oss skydd ska de få,
alla judar som flyr över gränsen den danska”,
alla världens folk kunde se och förstå
hur fattigt det är språket det svenska.

Många stater hade redan gjort deklarationer,
gömda skatter av retoriska stilfigurer,
orden ‘visum’ och ‘kvot’ och ‘infiltrationer’ …
Men i svenska saknas dessa krumelurer.

När en yngling till Sverige blir jagad,
hon hänvisar ej till kartorna enveten.
Hon tar honom in och till hemmet ledsagar
”migrationskollapsen” helt omedveten.

Det finns stater i världen med sjufaldiga bredder
som kan ge skydd och släcka törst.
Men innan de kunde en drunknande rädda
de älskar att slå i sitt lexikon först.

Deras ordförråd – bevingat och färgsprakande  –
med “kapacitetsbrist” och “integrationskvalitet”.
Bara i Sverige råder en barbarisk sed,
man erbjuder sängplats och en varm kopp te.

Definitioner, därför, gör henne ej valhänt,
ej heller byråkrati och formalitet,
hon skriver helt enkelt “Inträde godkänt” …
Må Gud förlåta hennes stilistiska fattighet.

Sverige, Sverige, sa Gud och en tår föll ner, –
två glömda ord skrev ni på er port.
Men de är värda traktat och encyklopedier,
till och med Britannica om än aldrig så stort.

Och änglarna viskade så man knappt kunde höra.
De sa till varann: vilken avgrund det är
om dessa två enkla ord må beröra
Den Högsta till tårar i sin höga sfär.

Nathan Alterman, 1943
Översättning av Jan Ainali och Galit Hasan-Rokem, 2022