Det är en fråga som forskarna på Stressforskningsinstitutet ställer sig. För att ta reda på det efterlyste de frivilliga att delta i en campingstudie en bit norrut i landet precis efter midsommar. Eftersom att jag ändå hade tänkt att campa under samma tidperiod så anmälde jag mig och hade turen att få en plats.
Studien kallas ”Cirkadian fas vid korta sommarnätter” och först togs bakterieprover och man noterade sina sömnvanor under en vecka i sin normala miljö. Därefter åkte vi in till sömnlabbet i Stockholm där ett helt dygn i mörker väntade samtidigt som det gjordes melatoninmätningar varje timme. Lite jobbigt tyckte jag att det var utan någon längre sammanhängande sömn.
Men sedan blev det bättre. Vi åkte norrut och slog läger precis söder om Skuleskogens nationalpark. Där tältade vi en vecka och hade riktigt tur med vädret.
En vecka med sol, bad, vandringar och otroligt ljusa nätter var riktigt härligt och att det gjordes provtagningar och att formulär skulle fyllas i var ett mycket litet slit för mödan. Efter en hel vecka utan regn, och knappt några mygg heller, bar det av söderut igen för ytterligare ett dygn i sömnlabbet. Detta var det sista av datainsamlingen och nu är det bara att vänta på att analyser görs och artiklar publiceras.
Om någon ser liknande studier framöver får ni gärna tipsa mig om det, det här gör jag gärna om.
