Folk har ofta uppfattningar kring vilka lagar som gäller kring fotografering. Dessa grundar sig ibland på önsketänk, ibland på sammanblandning med andra länders lagstiftning. Det verkar också vara oerhört svårt för folk att särskilja på fotografering och publicering av foton. Och det är just den senare skillnaden som är enormt stor.  Ett av mina favoritklipp på youtube om detta är det här:

Nu har den några år på nacken och innefattar inte den nya lagen om kränkande fotografering. Men den är ändå väldigt bra, för den beskriver i stort vilka fina friheter vi har i Sverige. (I Ungern däremot verkar friheterna vara på väg att försvinna.) En annan favorit är Joakim Jardenbergs bloggpost Får jag fotografera dig naken?. Konkreta exempel som visar vilka olika lagar som finns i de olika stadierna av ett fotos tillblivelse och spridande.

Nyligen kom det en lag om kränkande fotografering. Och jag tycker mig märka att folk tror att det räcker med att det känner sig kränkta för att den ska kunna vara tillämpbar. Men så är det inte, lagen är mycket specifik i vad som gäller:

Det innebär att det blir förbjudet att i hemlighet fotografera eller filma någon som befinner sig i sin privata miljö eller på en annan plats som är avsedd att vara privat, på en toalett, i ett omklädningsrum eller liknande. För att en fotografering ska vara straffbar krävs också att den sker utan tillåtelse från den som blir fotograferad. —Riksdagen

Det är alltså tillåtet att fotografera i smyg, så länge du inte är i privat miljö. Det är också tillåtet att fotografera i privat miljö, så länge det inte sker i hemlighet. Enda gången man kan fotografera någon i hemlighet i privat miljö är att det sker med tillåtelse. (Hur man rent praktiskt ändå gör det i hemlighet om man har tillåtelse kan kräva en del kreativitet.)

Så långt sträcker jag mig idag. För hela publiceringsfrågan är mycket klurigare. Vad som är klart är dock att om du går omkring på stan med kameran tydligt i högsta hugg så har du väldigt stora friheter att fotografera.